Bäcken

Vi ville ha orörd natur.
Deras rekommendationer hade lett mig och min kamrat till denna hemlighetsfulla bäck. Vår lilla strapats skulle den här dagen tillbringas vid den lilla bäcken. Det som krävdes av oss för att få fiska i denna orörda natur var en bra bits vandring i tät skog byggd av knotiga fjällbjörkar och omringad av snötäckta berg. Men våra tankar och drömmar gjorde att vi kunde härda ut vandringen. Det är ju det här som skiljer orörd natur från allt annat.

Under tiden vi gick längst med bäcken ändrade den sakta karaktär, från porlande små forsar och vattenfall till en lugnt flytande bäck. Var man oförsiktig eller klumpig här så skulle alla bäckens djur bli skrämda, men det är så det ska vara, tänkte vi.

I en hukande ställning kröp min kamrat fram för att försiktigt lägga ut en fluga. Flugan lades ut och snabbt därefter så drillades en fisk. En fin öring på några hekto landades och fick återgå till sitt rätta element. Detta var ju lätt tänkte vi och så blev det min tur. Exakt samma sak hände för mig. Ett kast, ett vak, en drillning, en fisk på några hekto och en återsättning med ett plask som stänker ner mig. Detta hände igen och igen, fiskarna stod som i varandra. Detta är definitionen av orörd natur visste vi.

Jag gick vidare uppströms i hopp om att myten “det finns alltid en större fisk längre uppströms” skulle vara sann. Allting hände som rutinerna innan fast dom två sista sakerna byttes ut ifrån “en landat fisk” och “en återsättning” till en rusning utan dess like och en tappad fisk. Detta är orörd natur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *