Silverskatt från Hasslö

Äntligen!, Det vi väntat och slitit för i flera dagar, en dunderrusning på det yttersta planerboardspöt. Jag flyger upp ur stolen och greppar tag i spöt och kollar på linräknaren och ser hur det bara flyger iväg lina medan rullen skriker något vansinnigt. Till slut kan jag börja ta in fisken lite försiktigt, linräknaren står då på drygt niohundra fot!

Jag fortsätter pumpa in fisken och känner direkt att den åtminstone är över tio kilo då jag inte får in särskilt mycket lina, en fot i taget. Efter ett tag börjar den tröttna lite och jag för övertaget över det som måste vara en stor lax. Det är fortfarande tungt. Jag byter hand och börjar pumpa med höger arm istället och håller på medan spöt böjer sig som en banan.

När cirka hundra fot återstår säger jag till farsan att det snart är dags för håvning. Han plockar fram håven och väntar på att fisken ska komma in. Samtidigt som jag står skitnervös med ett silvermonster i andra änden av linan ringer en av våra trollingpolare på pappas telefon. Som vanligt tror farsan att det är lugnt och att laxen fortfarande är en bit bort. Jag säger åt honom att han för sjutton gubbar måste lägga på för att det endast är trettio fot kvar nu. Han trycker på avsluta samtalsknappen på momangen och gör sig beredd på att håva.

Både jag och pappa tror att den ska rusa en gång till men det enda den gör är att småbråka lite typ tio fot från båten. När den kommer upp till ytan i det glasklara vattnet ser den enorm ut! Farsan gör som vanligt en galant håvning och när vi lyfter upp fisken i båten ser den ju inte mindre ut. När vi krokat loss den blågula skeden ur käften på jättefisken väger vi den och vågen visar då tolv kilo och jag börjar vråla av glädje. Sedan tar vi några fina bilder och lägger ut grejerna igen, bara att vänta in nästa hugg fast jag redan fått mitt personbästa och är helt slut av all spänning.

1 reaktion till “Silverskatt från Hasslö”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *